en tildas blogg

Jag tror att jag trodde, under tiden vi var tillsammans, att vi var bra på att kompromissa. Han var nog det, jag? Not so much. Vid närmre eftertanke blev det oftast på mitt sätt, så som jag ville ha det. Vi såg det jag ville se, åt det jag ville äta, gjorde det jag ville göra. För mig som är en relativt stark person med en stark vilja fungerade det inte att försöka kompromissa med någon som genast backade. Han var för mjuk och jag hade för stark vilja för att det skulle bli bra. Jag var ju aldrig någonsin medveten om att jag skulle ha "kört över honom". Jag frågade verkligen stup i kvarten om han menade det han sa för att försäkra mig om det men vid det laget hade jag liksom redan vunnit. Han tog inte fighten för det han kanske hade velat från början och jag nöjde mig med ett "ja, jag lovar - vi ser denna film nu". För jag ville ju se den och det är lönlöst att fråga ut någon som redan ändrat sig eller betraktar situationen som förlorad. 

 

Tror att hela denna grej var en rätt avgörande faktor till varför det inte fungerade. I alla fall en sak jag vet att jag inte vill ha i fortsättningen. Jag behöver kunna tjafsa, kanske inte hardcore skrik och slagsmål, men att man kan diskutera och resonera och vara oense. Stå fast vid sin vilja eller vad det nu må vara innan man senare försöker komma fram till en kompromiss. Jag kan inte vara med någon som är rädd för att säga vad han tycker eller vad han vill. Jag är för "hård" för det. Även om jag är världens mjukaste människa. Är så snurrigt det där. Sammanfattningsvis var vi inte kompatibla på det sättet. Jag behöver någon tuffare och han någon mjukare. Så är det bara.