bara en fasad.
De roligaste och mest bekymmersfria stunderna jag haft på sistone har varit med dig. I din bil. Du och jag sjungandes på världens absolut sämsta musik. Den musiken som kommit att bli vår. En grej du och jag delar. Vi har känts så fria men samtidigt så enade i de stunderna. Haft någonting som fört oss ännu närmre varandra.
En återkommande tanke jag har är att fan, ingenting som känns såhär rätt kan ju vara fel? Ingen gör mig så glad som du. Då kan det väl inte vara meningen att jag ska vara någonannanstans än hos dig?