en tildas blogg

Jag köper att saker som sker i ens liv påverkar en. Att rädsla är en naturlig del av livet och att man gärna låter bli att pröva sina vingar en gång till för att man "vet" hur det kommer att sluta. Jag köper att man tänker så, att man resonerar så. MEN. Jag köper inte att man låter bli. Att man avskriver sig själv chansen att få leva. Att man backar från någonting potentiellt för att det kan skita sig. Allt kan gå åt helvete. Allt kan på ren svenska fucka upp en. Det är verkligheten. Men det finns en chans, en ganska ordentligt stor chans att det inte skiter sig. Att det inte fuckar upp en. Det finns en stor chans att det hela blir till någonting fantatiskt. Att man får flyga på moln, åtminstone för en liten stund. Jag köper inte att man inte tillåter sig själv att flyga på moln. Män, vuxna män, som är för rädda för kärleken? Allt i livet är kärlek. Allting värt att leva för och offra nånting för är kärlek. Jag tycker man sviker sig själv när man initiellt i alla potentiella kärleks-relationer backar. Jag tycker det är fegt.