4/1-17, 22:27.
Ibland är jag för envis för att se, eller kanske fortfarande fast i att människor oftare tar än dem ger och sårar än dem läker. Men så finns det stunder då jag hör hans ord för vad dem faktiskt är. Omtanke. Värme. När jag förstår att han inte fortsätter diskutera för att "han vill ha rätt" eller för att trycka ned mig utan för att han bryr sig om mig. För att han vill mig väl. För att han inte vill att jag ska begå samma misstag som han gjorde. För att han önskar att nån hade sagt dem exakta orden till honom.