Motivation comes from within. Dedication also. It's all from within.
Nu har jag lagt på mig 10 kg. En mening jag för ett år sedan aldrig trodde att jag skulle sitta här och skriva. Det äcklar mig och ger mig så mycket ångest. Inte för att jag inte tror att jag kan bli av med dem igen - för det kan jag. Men jag har nu slösat bort månader av mitt liv. Nästkommande 10 veckor kommer endast att handla om att bli av med kilon som jag redan hade lyckats bli av med. Jag hade kunnat ha nått min målvikt om jag inte halkat av banan. Jag hade inte behövt vantrivas i min egen kropp. Min tunga äckliga kropp. Jag vet vad den är kapabel till. Jag vet vad jag är kapabel till. Nu måste jag hitta tillbaka till den motivationen. Till den Matilda jag vill vara. Det är inte denna äckliga dallriga stor-magade tjej. Jag försöker komma ihåg vad som gjorde att jag klarade det sist, att jag höll mig till planen så länge, bland annat att se 87,7kg på vågen. Bananpannkakorna har alltid varit mig trogna. De avnjuts dock allra bäst med bregott. Min största svaghet jämte marabou. SOM jag önskar att det fanns ett kalorisnålt alternativ till bregott som smakade likadant men nåja. Bananpannkaka till frukost åt jag en period, likaså knäckebröd med lättphiladelphia, körsbärstomater och örtsalt. Havregrynsgröt har aldrig riktigt varit min grej hur mycket jag än försökt. Smoothies, gärna points-fria. Lättglass. Sockerfri redbull och lightläsk. Potatis! I alla dess former. Roligast är ju dock klyftpotatis eller bakpotatis med typ (massa) fettsnål riven ost och ketchup samt sötpotatis i alla dess former. Kolhydrater och protein samt grönsaker är en vinnande kombo. Hälsosamt och mättande. Jag är dock en riktig fett-älskare. Hur groteskt det än må låta. Smör mmmm. Känner mig som en slav till sockret och fettet nu. Vill inte vara det längre. Vill göra om och göra rätt en gång för alla. Ha deee!