fan.
Nånstans önskar jag att du förstod hur mycket smärta du åsamkar mig. Hur ont det gör att ha dig så nära när du inte ens är min. När du aldrig någonsin kommer att vara min.
Jag finner tröst i att jag påverkar dig också. Tillbaka. Att du inte är oberörd av min existens. Att jag tilltalar dig. Att någonting med mig får dig att agera på ett sätt som kan tyckas opassande. Att jag väckt någonting inom dig. Att det inte bara är jag. Att det inte bara existerar i mitt huvud. Jag finner tröst i det samtidigt som jag förstår att det beteendet är det som står ivägen för mig. Det som håller mig kvar. Det som gör det omöjligt för mig att treva vidare. Att du på något plan besvarar det jag känner innebär att jag alltid kommer kunna leva på hoppet. På ett - tänk om?
Jag finner tröst i att jag påverkar dig också. Tillbaka. Att du inte är oberörd av min existens. Att jag tilltalar dig. Att någonting med mig får dig att agera på ett sätt som kan tyckas opassande. Att jag väckt någonting inom dig. Att det inte bara är jag. Att det inte bara existerar i mitt huvud. Jag finner tröst i det samtidigt som jag förstår att det beteendet är det som står ivägen för mig. Det som håller mig kvar. Det som gör det omöjligt för mig att treva vidare. Att du på något plan besvarar det jag känner innebär att jag alltid kommer kunna leva på hoppet. På ett - tänk om?