.
Vakna å är ba så jävla frustrerad på den värld vi lever i. Jag vill att alla ska få känna sig vackra. Jag vill att det ska finnas plats för och medialt utrymme samt acceptans för allaaaaa sorters kroppar. Ingen ska behöva känna sig mindre värd, mindre fantastisk eller mindre vacker pga kroppen hen lever i. Snälla nån har bläddrat igenom så många instagram-konton denna morgonen och trots att acceptansen växer, trots att det finns så många fantastiska själar som aktivt arbetar för att de som inte passar in i normen - oavsett åt vilket håll, ska känna sig tillräckliga, så krävs det mer. Det krävs att folk, större människor, kan lägga upp bilder UTAN att folk ska kommentera "men neeej du är inte tjock" när människan i själva verket ÄR det. Problemet ligger ju inte i kroppen utan de värderingar som ligger i ordet "tjock". En människa kan idag inte vara tjock och vacker. Även om en människa är det. För att tjock är negativt. För att ideal-kroppen är allt annat än tjock. Förstår du hur mycket lyckligare människor hade kunnat vara? Det är samma sak åt andra hållet. Så länge någon mår bra med sig själv.
Jag vill inte att en kroppstyp ska anses vara bättre än en annan. Jag vill inte att människor som ej passar in i normen mår sämre på grund av det. Alla är vackra. Alla förtjänar att älska sig själva oavsett mängden av eller bristen på valkar. Oavsett om vågen visar en mycket låg siffra eller en mycket hög sådan. En aspekt som alltid dras in i denna diskussion är hälso-aspekten. Det är inte hälsosamt att vara underviktig/överviktig. Granted. Jag tror dock att ett trasigt psyke, ett ledsamt psyke är mer frätande för en persons välmående än några kilo för mycket eller för lite. Jag är så frustrerad för att media och samhället lär oss hata allt det som inte stämmer överens med normen hos oss själva. Gärna kanske även de sakerna som visst passar in för att de inte är tillräckligt perfekta. Herregud jag har testat att vara rejält överviktig, normalviktig och någonstans däremellan. Jag vill inte påstå att jag blev lyckligare när jag blev smalare. Det var tillfredställande att ha lyckats med någonting, det var positivt att veta att jag kan. Men inte fan var jag lyckligare som allra smalast? Oavsett hur stor eller liten jag varit har min spegelbild varit densamma. 20 kg hit eller dit är det fortfarande samma tjej jag ser i spegeln och det är den tjejen man måste lära sig älska.