2016-03-30
Två dagar isär och det här välbekanta pirret smyger sig på. Pirret jag vet gör mer skada än någonting annat. Pirret jag inte vill vara utan. Imorgon får jag återse dig igen och det känns lite som dagen innan julafton varje gång. Pirr, längtan, förväntan, lycka.
Jag slås av hur många känslor du lyckas uppbringa inom mig. Hur starkt du får mig att känna. Hur väldigt starkt jag faktiskt känner för dig. 5 månader har nu gått sedan jag för allra första gången fick höra ditt namn uttalas och jag minns än idag att jag tänkte "åh nej, ska en gubbe ta hand om mig nu...". Mer fel kunde jag inte ha haft. Istället klev världens charmigaste kille i sina bästa år upp på kontoret och du tog mig med storm. Tappade andan redan där och då. Tänkte "wow...".