Du.
Igår log jag sådär som bara du kan få mig att le. När känslorna bubblar över inom mig och jag inte kan göra annat än ett le. Ett stort, fånigt, hjärtligt leende. Ett leende som lyser upp hela ansiktet. När jag ler för att jag är lycklig. För att du gör mig lycklig. Du behöver inte ens ha sagt någonting speciellt. Stunderna med dig är ändå alltid speciella. Inget gör mig lyckligare än du.
Jag vill föreviga den bubbliga lyckliga känslan. Spara den. Tappa upp den på flaska så att jag kan bära med mig den. Känna den när som.
Det finns två sidor av varje mynt. Med glädje kommer sorg. Med lycka kommer smärta. På samma sätt som inget gör mig lyckligare, bubbligare och gladare än du finns det heller inget som kan göra mig så ledsen som du. Känslorna är utanpå. Alltid. De är hundra procent.